De fyrtio rövarna är en klassisk patiens som bjuder på både utmaning och underhållning för den som gillar kortspel. Spelet, som även är känt under sitt engelska namn ”Forty Thieves”, spelas med två kortlekar och räknas som en av de svårare patienserna.
Det kräver tålamod, strategi och en gnutta tur, vilket gör det till en perfekt sysselsättning för den som vill testa sina färdigheter. I den här artikeln går vi igenom reglerna, historien, strategierna och de vanligaste varianterna.
De fyrtio rövarna är en patiens som spelas med två kortlekar, totalt 104 kort. Målet är att flytta alla kort från spelplanen till åtta grundhögar, där varje hög ska byggas upp i stigande ordning från ess till kung, sorterat efter färg. Spelet skiljer sig från enklare patienser som Harpan genom sitt mer komplexa upplägg och de strategiska beslut som krävs för att lyckas.
De fyrtio rövarna hör hemma i den europeiska patienstraditionen och dök upp i tryck under 1800-talet. Namnet syftar på de 40 kort som läggs ut på bordet från början – varje kort ses som en ”rövare” som försöker hindra dig från att vinna, en bild som ofta kopplas till sagan om Ali Baba och de fyrtio rövarna.
Spelet är också känt under flera andra namn, bland annat Napoleon at St Helena, Big Forty, Le Cadran och Roosevelt at San Juan. Enligt en berömd legend ska kejsar Napoleon ha spelat just den här patiensen under sin exil på ön Sankt Helena, även om de historiska beläggen är tunna.
Blanda de två kortlekarna noggrant och lägg ut tio kolumner med fyra kort i varje – totalt 40 kort, vilket förklarar spelets namn. Alla kort ligger med framsidan uppåt, så att du ser hela spelplanen. De återstående 64 korten bildar en draghög.
Reglerna är enkla att förstå men lämnar litet utrymme för misstag:
Spelet är vunnet när alla 104 kort ligger på de åtta grundhögarna.
Börja med att granska de tio kolumnerna och leta efter ess, som direkt kan flyttas upp till grundhögarna.
Eftersom du bara får gå igenom draghögen en gång gäller det att arbeta klart med korten på bordet innan du drar ett nytt.
Källa: kanalnamn – verifieras
De fyrtio rövarna är svårt, men rätt taktik gör stor skillnad:
Jämfört med andra populära patienser har de fyrtio rövarna flera unika drag. Harpan använder bara en kortlek och en draghög som kan gås igenom flera gånger, vilket gör den betydligt lättare att vinna. I de fyrtio rövarna är två kortlekar och en enda genomgång av draghögen en tydlig skillnad som höjer svårighetsgraden.
Spindelharpan liknar de fyrtio rövarna genom att också använda två kortlekar, men där bygger man sekvenser oavsett färg och kan flytta hela följder på en gång. I de fyrtio rövarna måste du i stället bygga i samma färg och flytta ett kort i taget, vilket ställer högre krav på planering.
Spelet är grunden för en hel familj av patienser, där varianterna oftast gör spelet något lättare:
Gillar du utmanande patienser kan du även prova Yukon patiens, och en överblick över alla kortspel hittar du på sajten.
Spelet använder två kortlekar, totalt 104 kort. Av dessa läggs 40 kort ut i tio kolumner, medan de återstående 64 korten bildar draghögen.
Namnet kommer från de 40 kort som läggs ut på bordet vid start. Varje kort ses som en ”rövare” som försöker hindra dig, en bild som brukar kopplas till sagan om Ali Baba och de fyrtio rövarna.
Bara ett kort i taget. Till skillnad från många andra patienser kan du inte flytta en hel följd på en gång, vilket är en av anledningarna till att spelet är så svårt.
Det är en av de svårare patienserna. Endast omkring 10 procent av givarna går att vinna med bra spel, mycket på grund av att du bygger i samma färg, flyttar ett kort i taget och bara får gå igenom draghögen en gång.
Enligt en spridd legend spelade Napoleon patiens under sin exil på Sankt Helena, och spelet kallas därför ibland Napoleon at St Helena. De historiska beläggen för att han spelade just denna variant är dock svaga.